Jag har många gånger blivit
ifrågasatt, hur fan jag kan välja att leva mitt liv utan den jag påstår älska! Så här ligger det till..
När det där
samtalet kom och Patrik pratade
engelska så vek sig min mage dubbelt, jag visste förstås att det nu var klart och att han inte längre skulle ha en
svensk adress. Jag minns hur vi satte oss ner vid köksbordet med
flingpaket i mitten och varsitt A4 papper och en penna framför oss.
Vi skulle skriva ner positiva och negativa saker med att bo ihop och att bo isär.
Mitt papper var
täckt med positiva saker på "
stanna hemma" sidan, där det bland annat stod att jag kunde fortsätta rida vilket är det roligaste som finns. På hans papper stod det mycket
positivt om att flytta med men det fanns ett
stort frågetecken, skulle jag klara av att sluta rida för att bo i ett främmande land och skulle jag klara av
hemlängtan... Vi båda visste ju sedan tidigare hur mycket jag längtat hem bara av att ha flyttat till Linköping. Jag var snabb med att
döma, jag visste att jag inte klarade av att flytta samtidigt
trodde jag mig veta att jag inte klarade av att ha distansförhållande. Jag
sågade distansförhållande till fot knölarna och föreslog att vi istället bara skulle skita i allt och
göra slut. Jag är förstås glad att vi inte gjorde det. Istället gjorde vi
high five och sa att, vi ska fan klara av detta!
Vi gör det här
tillsammans men är i olika länder, vi ses på
tok för lite men det där jag var så rädd att
förlora har istället byggt sig
starkare än någonsin. Jag är så otroligt glad att vi löste det på detta vis för jag är helt
övertygad om att vi hade kvävt varandra i Moskva. Inte för att vi inte klarat av att bo ihop utan för att jag hade
ångrat mig resten av mitt liv att jag gav upp det jag brinner för och det hade speglat mitt humör och våran relation. Så där har ni. Och
nej, såklart önskar jag att vi kunde utöva våra "intressen" i samma land och gå och lägga oss tillsammans varje kväll men just nu går inte det och då får man göra det
bästa av situationen.
Han är hockeyproffs och jag amatörryttare men vi brinner precis lika mycket för våra intressen och det är jag så otroligt glad över. När jag ligger där på ålderdomshemmet så kommer jag njuta varje gång jag tänker tillbaka på mitt liv!